Ja dagen har varit ganska deprimerande och kvällen var väl inte så mycket bättre. Jag följde med några kompisar ut för att varva ner lite och försöka tänka på annat men det gick visst inte så bra. En kompis hamna i bråk och vara nära att få jätte mycket stryk och en annan svimmar utanför klubben och somnar på trottoaren...jag trodde att hon hade dött!

Inte nog med detta så var Mr J där, mannen som är förlovad men ändå lyckats fånga mitt intresse grovt! Även hans tjej var där...så någon proper hälsning blev det inte heller. Han gav mig bara en massa blickar genom folk vimlet och vilka blickar! Jag blir så arg för att han kan bete sig som han vill och sedan gå hem och lägga sig med sin tjej...medans jag går hem själv och lägger mig ensam i min säng med honom i mina tankar!

Varför låter jag dessa killar behandla mig så??! Varför kan jag inte ge en normal, ärlig och genuin kille en chans istället för dessa skitstövel! Den jag borde bli arg på istället är mig själv...

Jag undrar om jag någonsin kommer att hitta någon, jag vet inte ens om jag längre vill hitta någon. Känns som att högre makter har bestämt att jag ska få bita i det sura äpplet livet ut. Jag kan få titta men inte röra och händer det mot all förmodan att jag skulle få röra så är det ruttet och gammalt! Vissa ska leva ensamma och jag får väl acceptera att jag är en av de. Ensam med mina demoner...