Imorse nèr sprang jag ner till en liten nàrbutik fòr att handla lite bròd och àgg. Det var fòrsta gèngen jag var dàr. Jag gàr in och det stàr en tjej i kassan. Framfòr kassan sà stàr vàrldens minsta italienska tant. Hon var assà vàldigt liten haha! Hur som helst sà vànder hon sig om nàr jag kommer in och bòrjar prata med mig. Hon tar ett par steg nàrmre mig och tar tag i min arm och bara fortsàtter att prata pà. Assà hon verkligen malde pà!! Jag som inte fòrstàr ett ord av det hon sàger stàr juh bara dàr och stirrar pà henne samtidigt som jag tànker pà vad jag bòr gòra. Att sàga att man inte fòrstàr vore juh det sjàlvklara fòr alla. Men assà hon làt mig verkligen inte fà sàga ett enda ord. Hon pratade sà mycket och sà jàvla snabbt att jag inte kunde gòra nàgot annat àn att nicka. Dà och dà sà skrattade hon till och sen sà fortsatte hon.

Det hela pàgick en si sà dàr en halv timme...min rumskompis undrade sàkert om jag hade blivit kidnappad eller nàt haha! Sen nàr hon kànde att hon sagt tillràckligt sà gick hon bara. Efter att hon gàtt sà vànder jag mig till tjejen i kassan och fràgar om hon kan engelska. Oj oj oj vilken blick hon gav mig!!! Men va fan skulle jag gòra???? Kàrringen bara malde pà och jag fick fòr fan ingen chans att sàga:

"Eyyy tant jàvel...jag fattar inte vad du sàger!!!"