Tror ni att jag har sabbat det med Vakten? Det känns verkligen så...känns som att jag har betett mig som en liten fjortis och totalt sabbat allt! Fan också jag får ångest bara jag tänker på det.  Varför kan man inte bara en enda gång få lite som man vill, känns som att det aldrig händer mig. Jag kan iallafall inte höra av mig mer till han. Det känns som att jag är på honom så jävla mycket...vet inte om det är faktum men det känns så.

Det sjuka är att jag verkligen vill träffa honom. För exakt ett år sedan vid den här tiden så låg jag hemma och grät för att jag hade fått mitt hjärta brustet. Nu ligger jag hemma återigen och börjar känna ångesten bubbla upp till ytan igen... Varför gör man så här mot sig själv? Varför låter man sig försvagas så pass mycket att man blir så jävla sårbar igen?? När man vet hur det kommer att sluta för det slutar alltid likadant! Meningen är att man ska lära sig av sina misstag, skaffa sig lite skinn på näsan och inte fucka upp det om och om igen. Men varför ens ge sig in i spelet? Varför inte bara fortsätta som jag gjort det senaste året. Att vara en självisk bitterfitta har gjort att jag inte fällt tårar för en kille på länge. Jag fäller inga tårar just nu men jag känner att de är på väg...