ont i själen..

Nu när jag är som mest sårbar och ensam så saknar jag dig. Varför kan du inte bara knacka på min dörr och hålla om mig? Snälla säg nåt som får mina tårar att sluta rinna så som du gjorde förr. Saknar du inte mig ens lite?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0