Egentligen?? Vad får dig o tro att saker och ting kommer att vara annorlunda? Vad får dig att tro att den här gången så kanske det går? Att den här killen inte är som alla andra....att du kan våga släppa in honom och våga låta dig själv att känna...

Det slutar som det alltid gör men den här gången så har jag bara inte en att sörja utan två. Jag har hamnat i samma situation som jag var i för ett  halv år sen....med exakt samma ord. Fast den här gången så var smärtan större och effekten starkare.

Nu är jag mer sluten än jag någonsin var och jag vägrar att nånsin öppna mig igen. Hur kunde jag vara så dum att jag verkligen trodde att jag den här gången kunde  hoppas?