Jag träffade på mitt ex igår som sagt. Det är inte ofta det händer, kanske en gång i halvåret trots att vi bor i samma stad. Men det är alltid samma känslor som dyker upp.

Först så blir jag glad och vill springa fram, krama om honom och fråga hur han mår. Sen blir jag arg över allt ont han orsakade mig och sen blir jag ledsen. Jag blir ledsen över allt fint vi hade som blev bortkastat. Som han kastade bort pga sina handlingar.

Trots allt detta så vill jag fortfarande att vi kan vara vänner...att vi kan iallafall hälsa på varann. Men han vill inte. Senast vi pratade var för ett år sedan. Då berättade han hur mycket han hatar mig och hur mycket jag har förstört hans liv. För att jag lämnade honom. Är det någon som ska vara arg så är det ändå jag. Det var han som förstörde allt...inte jag.

Vem vet...vi kanske hade vart lyckligt gifta idag..