Jag är fortfarande sjuk. Nu har ja även blitt förkyld. Helt jävla miserabel ligger jag i sängen med papper i näsan....enda sättet o få den fucking kranen att sluta rinna!

Jag är inte bara sjuk jag är även efterbliven. Först säger jag till McGills att jag träffat någon. Sedan så glömmer jag bort hans födelsedag som var flera dagar sen. Kom på det igår. Jag har tyckt att han vart väldigt kall den senaste veckan...kanske därför. Kanske lika bra...jag vet inte.

Varför känner man sig så ensam när man är sjuk? Ibland eller ganska ofta faktiskt så känns det som att jag aldrig kommer att hitta någon som jag kommer att bli nöjd med. Någon jag vill vara med. Undrar om jag skulle vilja ha McGills om han nu ringde och sa att han ville vara med mig? Det ska inte behöva vara så krångligt!

Jag vet inte om jag saknar honom längre...jag bara saknar någon. Jag är hemskt ensam.