Ja vad ska man säga? Är hjärtat brustet igen...ja. Är jag förbannad på mig själv ...ja. Blev jag återigen lämnad för en annan tjej...ja. Livet är allt bra elakt. Man bygger upp en mur runt sitt hjärta för att förhindra att någon kommer in och krossar den. Efter ett tag så träffar man någon som man tror kommer att behandla ditt hjärta som ett ömtåligt glas....så man bygger en liten dörr. En liten dörr så att han kan få komma in ibland. Mer tid passerar och innan man själv ens har hunnit reflektera över saken så har muren raserat och man är nästan lycklig över det. Man är lycklig över att man har vågat ge sig själv igen och att någon faktiskt är villig att ta emot en.

Vad händer? Jo han säger det en annan sa till mig för ett halvår sen och på bara några sekunder så faller allt man byggt upp samman igen. Allt faller och man följer med ner i djupet än en gång. Exakt samma ord..

Han har träffat någon annan.  Han är ledsen men känner att han var tvungen att berätta det för mig för att han känner sig elak mot henne och mig. Någon annan har fångat hans hjärta eftersom jag misslyckades med att hålla kvar den. Någon annan får ligga där bredvid honom och bli omhållen nätterna igenom.

Ja...vad ska jag säga? Att det är rätt åt mig som trodde annat? Att jag får skylla mig själv för att jag inte vågade lite snabbare?

Jag säger nog ingenting. För det är precis det jag känner...ingenting alls. Är det inte konstigt...att efter allt så finner man sig själv alldeles tom?