I fredags var jag som sagt över till McGills för lite kaffe och skitsnack. Vi satt och pratade länge om hans ex, nån ny tjej han tydligen har träffat och som han ska fika med nu i veckan. Vi pratade även om min påhittade kille som jag "träffar". Han satt där och gav mig råd och tips. Han satt även där och berättade att han saknade sitt ex och att han trodde att han fortfarande hade känslor för henne. Jag kände absolut ingenting när han sa att han saknade och tyckte om henne. Jag försökte hitta en lösning till att dom kunde bli ihop igen....hur sjukt är inte det?

Jag tror att när jag märkte att han inte tog åt sig på nåt sätt när jag sa att jag träffar någon så insåg jag att jag nog har kommit över honom. Jag kände absolut ingenting när han sa att han saknade sitt ex...sånt borde juh ändå svida.

Och sexet...det var helt underbart. Det var sjukt roligt. Vi skrattade genom hela. Det var så avslappnat och otroligt skönt. Jag hade saknat vårt sex. Bara ren och rå sex..

För första gången på väldigt länge så är jag ganska klar med vart jag är. Vad jag vill. Jag vill inte ha McGills. Vi hade kunnat ha det bra men om man ska få kämpa så jävla mycket och må så dåligt så länge så är det inte värt det längre. Då börjar jag hellre om med någon ny. Jag är bara trött på att få kämpa. Det ska inte vara så svårt.