Jag är trött, sjuk, sliten men fan va roligt jag har med nollningen här! Det är verkligen värt det! Måste dock erkänna att jag inte kunnat sluta tänka på Mr J och hans sjukt söta smile gropar...

Jag tycker att det är orättvist att få träffa en kille man tycker är sjukt underbar och som tycker detsamma om en själv. Men det är off limit!! Man får inte röra...knappt ens titta!! Detta gör mig galen för att jag vill ha honom. Igår natt var nog bland det mest romantiska jag vart med om. Att kramas och dansa i ett lusthus utan musik. Bara han, mörkret och jag. Det kanske är bäst att sluta träffa honom och bara behandla honom som en kompis. Bara hälsa artigt och gå förbi. Kan jag göra det?

Återstår att se...