Jag kan erkänna att det fanns en period i mitt liv då jag enbart gick ut på krogen för att jag ville hitta någon. Jag tror att de flesta gör det. Men jag har svårt att tro att man kan hitta sitt livs kärlek på en rökig krog där alla är hur jävla fulla som helst. Men det finns de som har träffat livs kärleken på det sättet så det finns en chans även om jag anser den minimal! Den perioden jag trodde att jag skulle hitta någon på krogen...den är lite diffus. Även om min själsfrände befann sig under näsan på mig så hade jag nog inte sett honom ändå. För, ni förstår, fröken tallica är för upptagen av alkoholen och dansgolven för att lägga märke till pojkar. Och skulle det mot all förmodan finnas en kille som lyckas distrahera mig så pass mycket så jag lägger märke till honom så skulle jag med all säkerhet fucka upp det på ett eller annat sätt. Anledningen till detta är förstås att jag alltid och då menar jag ALLTID lyckas klämma ur mig en kommentar eller två som får killen att tycka att jag är ett psykfall! 

Jag kan till och med bjuda på ett exempel! Jag hade lagt märke till en kille som flörtade flitigt med mig under en ganska lång period. Fyllot (jag) tröttnade efter tag på att det enbart var en massa flört och ingen jävla action så jag tog tag i honom efter krogen en kväll och säger då följande:

Jag: Ser du väggen där?? (Och pekar på en vägg bredvid Nordea)
Han: Ja...??
Jag: Du ser om du hade varit en man...någon med pungkulor och inte så jävla feg! Ja då hade jag vart upptryckt mot den där väggen nu...men nu är det inte så! Du är feg! Ha de!

Sen så går jag därifrån hur jävla nöjd som helst med mig själv! Dan efter så inser jag vad jag sagt och dunkar huvet i väggen en stund...tills jag fick tillfällig minnesförlust!