Känslomässigt avdomnad...

Det är jätte skumt...jag känner inget längre. Jag känner varken glädje, sorg eller ilska. Jag är avtrubbad. Jag stör mig på inget eller är glad åt något. Jag bara är. Jag känner inte ens för att bli omhållen längre, vilket jag annars alltid känner för. Är det sunt att känna så? Ska jag göra något speciellt? Jag vet inte...

Ska jag nypa mig själv för att veta om jag fortfarande känner något? Har jag förbrukat alla mina känslor?? Kan man ens göra det? Nu känner jag något...panik! 

 

Nej - du har inte förbrukat dina känslor! Däremot måste det förstås vara himla trist att inte känna något. Du kanske ska börja träna dina känslor med små saker. Titta på ett träd och njut av hur vackert det är nu på hösten, med alla gula och röda löv. Eller hur skönt det är att krypa ned i sängen när du är trött.

haha - jag kommer ihåg en gång när jag hade en liknande period. Av nån anledning var jag på en japansk restaurang i Shanghai och åt nåt så fantastiskt gott, så jag blev alldeles lycklig :-)

Så kanske du ska njuta av riktigt god mat?

Hur var det förresten i helgen, hos dina föräldrar?



PS - ber om ursäkt om det är lite så "förnuftiga" och rätt trista råd....

För det första så är dina råd absolut inte trista men däremot väldigt förnuftiga vilket är bra! För det andra så njuter jag av mat så pass mycket att det börjar visa sig på min inte så platta mage längre hahaha. Helgen har varit underbar med familjen och ännu mer god mat! Men va coolt att du vart i Kina!

haha det är nackdelen med god mat. Att man får slita så för att behålla en snygg mage... men det är det värt!!

Kul att du hade en bra helg =) Viktigt med familjen ibland...

Ja - Kina är coolt på så många sätt. Dessutom är maten både fantastiskt god och fantastiskt nyttig.