Nu är jag hemma ensam igen. Hemkommen från krogen ensam igen. Det är stunder som denna, dagar som denna som jag känner mig så sjukt ensam. Oälskad, oattraktiv och oduglig. Inte en enda gång under hela kvällen var det en kille som flörta med mig eller ens kolla åt mitt håll. Jag vet inte varför det är så viktigt för mig att få denna bekräftelse. Kanske för att det var så länge sen någon av det motsatta könet sa att jag var fin, kanske beror det på Mr D:s fina tal om att vi bara ska vara kompisar.

Det handlar ärligt talat inte om att få ligga längre. Jag vill bara bli omhållen och känna att det är någon som vill ha mig. Någon som, åtminstone för stunden, vill ligga där bredvid och lägga armarna om mig. Jag hatar det jag har blivit. En sån där tjej som inte kan fungera normalt när ingen kille ger henne uppmärksamhet. Jag vill inte vara den tjejen...jag brukade håna den tjejen. Nu är jag sån...sorglig och patetisk. Va e de för mening egentligen...kan någon säga mig det? Varför kan jag inte gå ut med kompisarna, festa och ha jätte kul. Räcker det inte med det?Usch jag orkar inte ha den här känslan längre! Känslan av att man inte räcker till.

Mr D förstörde hela min kväll...jag tror inte jag vill vara hans kompis längre