Marken skakar under mina fötter

Känslan av att totalt tappa all kontroll och någon konstig, underlig kraft tar över. Man vet inte vad som kommer att hända och det är läskigt. Marken under mina fötter skakar och det finns inget att hålla sig fast vid. Den värld som man känner till faller ihop till spillror framför ens ögon och det finns absolut ingenting man kan göra för att förhindra det. Kan man lappa ihop de tusentals små bitarna när detta är över...kommer det att gå över? Är allt förgäves? Vad gör man? Vem vänder man sig till? Finns det något kvar?

Detta har hänt mig en gång. Livet föll ihop och jag drunknade nästan. Jag kände isen under mina fötter och hörde när det brakade lös. Totalt mörker och kyla virvlade sig runt hela min existens som en sjukdom. Den ville inte släppa och jag sjönk allt djupare i det svarta. Dagarna blev nätter och nätterna blev ett vaket helvete. Jag vandrade fram blind utan att se ett ljus i slutet av min tunnel. Det får gå som det går, tänkte jag och gav upp hoppet helt och hållet. Mina demoner plågade och torterade mig ständigt. Äckliga och fula tog de allt ifrån mig...till slut var till och med mina tårar slut.

Detta var en tid i mitt liv där jag har minnes luckor. Jag är glad för det men minnena av det jag kände kommer jag aldrig att glömma. Ibland kan de smyga sig på en ur ingenstans och maktlösheten och hopplösheten sköljer över mig som en våg. Men jag har lärt mig simma, jag bär på ett litet ljus ifall det blir för mörkt och jag förbannar demonerna när de vill träda fram. Styrkan hos mig har växt och jag vet vad jag är kapabel till. Och det är jävligt mycket mer än jag trodde om mig själv. När man står vid kanten till sin egen undergång blir allt stilla. Det tar en sekund men känns som en evighet. Klart och tydligt ser man allt. Långt bort i horisonten ser man solstrålar lysa igenom de tjocka molnen som förmörkat ens värld. Man ser ljuset igen, hoppet igen...livet igen.

Det finns inga problem stora nog att de inte kan lösas. Inga synder som inte kan förlåtas...bara jag vet hur många synder jag begått under mina få år. Det är en lögn att tiden läker alla sår men tiden är väldigt bra på att låta dig få ett annat perspektiv. Ur det andra perspektivet så är inte allt så hemskt längre. Såren blir till ärr som blir ljusare och ljusare för varje dag som går, men de finns alltid kvar...



Kommentarer
Postat av: sarah

Jävligt fint skrivet!

Jag gillar ; "Det är en lögn att tiden läker alla sår men tiden är väldigt bra på att låta dig få ett annat perspektiv. Ur det andra perspektivet så är inte allt så hemskt längre."



För så är det verkligen!

2008-11-17 @ 01:25:37
URL: http://obeskrivligpassion.blogg.se/
Postat av: tallica

tack! jag försöker att leva efter den teorin...det är så jag orkar.

2008-11-17 @ 01:28:13
Postat av: sarah

Tufft skit alltså...

Ibland undrar man verkligen som är meningen med allt..

Vem som planerar ens steg och öde...

Varför vissa människor kommer in i ens liv överhuvudtaget..

It aint easy :/

2008-11-17 @ 01:30:17
URL: http://obeskrivligpassion.blogg.se/
Postat av: Klorixx

Välskrivet!

Jag vet inte om jag kan påstå att det hjälpte mig eller så, men jag är å andra sidan väldigt svår påverkad pga mycket som hänt genom livet.



Får man fråga vad det var som orsakde allt detta "kaos"?

2008-12-04 @ 01:48:59
URL: http://klorixx.blogg.se/
Postat av: tallica

det var väldigt mycket på en och samma gång. slut med killen efter fyra år, familjeproblem, skolan gick åt helvete och inga pengar...kul va?? men nu sitter jag här...lever och ler!

2008-12-04 @ 01:55:47
URL: http://tallica.blogg.se/
Postat av: Jasmine

Mycket fint skrivet. <3 :)

Hoppas du mår bättre i dessa tider.

2009-11-26 @ 17:42:11
URL: http://rosanatt.blogg.se/
Postat av: tallica

tack...joda jag mår mycket bättre men självklart så kommer livet alltid att innehålla svackor!

2009-11-26 @ 19:19:09
Postat av: She believed she could, so she did

Kämpa på, never ever give up.

2009-11-26 @ 22:21:43
URL: http://mirellas.blogg.se/
Postat av: tallica

*thanks...I won't!*

2009-11-26 @ 22:52:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0