Ömsesidig kärlek...?
Är det vackert med kärlek? Är det varmt? Är det tryggt? Jag som inte tror på kärlek har på sistone börjat tveka på min hårda livs filosofi. För jag hittat en jätte konstig känsla inom som jag inte har känt förut. Jag undrar om den här okända vackra och varma känslan inom är vad alla kallar för kärlek. Kan isbiten som jag har kommit att kalla mitt hjärta tina upp?
Efter krogen på fyllan så pratade jag med min Vakt i telefon och jag beklagade mig över att behöva åka när jag inte vill längre. Han tröstade mig och det kändes bra. Han berättade även att han hade varit och fikat med en tjej kompis på dagen och då hade han berättat om mig. Jag fråga självklart vad han sagt...han hade sagt detta:
"Jag har träffat en helt underbar tjej som jag har gått och totalt kärat ner mig i..."
Han har blivit kär i mig...o jag tror på riktigt att jag är kär i honom. Är detta då ömsesidig kärlek? Är inte detta jävligt sällsynt...nästan utdött? Vad gör jag nu?
GRATTIS!!!!!!!
Ja - sån passionerad och härlig kärlek verkar vara utdött och sällsynt. Så många som nöjer sig med att det är "ok" och inte vågar ge sig hän åt passion.
Så jag kan bara säga grattis - enjoy the ride =)
Att det sedan är taskig timing.... tja, gilla läget och gör det bästa av det. Distansrelationer har en hel del fördelar. Så länge de inte är permanenta... Själv har jag en tjej i Shanghai. Hur praktiskt är det???
Men passionen är värt det - big time!!!!
Lycka till!!
oj i shanghai det är långt...hur funkar det? ja jag kan tänka mig att det blir grovt passionerat när man väl träffas =)