Ni har juh ett bra tag fått läsa om en karl som jag gått och kärat ner mig i...mannen vi kallar för Vakten! Jag vill att ni ska veta varför jag är kär för jag befinner mig fortfarande i chocktillstånd...

Det är en lång man med breda axlar och starka armar. Det är en man med blond, tjockt och väldigt mjukt hår. Det är en man med blåa ögon som glittrar när han ler och som får mig att bli svag i knäna bara han tittar på mig. Det är en man vars minsta beröring gör att det ryser av välbehag i hela min kropp. Det är en man som värdesätter integritet och respekt. Denna man är en karl!

Kan ni tänka er att jag på riktigt känner fysisk smärta i min kropp när vi skiljs åt? Kan ni tänka er att både jag och han grät när vi sa hej då? Kan ni tänka er att jag som inte trodde att jag hade ett hjärta börjar känna att den slår för en man? Han ber mig att le hela tiden för att han älskar mitt leende. Han ber mig att kolla in i hans ögon för att han älskar mina ögon. Han lyssnar tålmodigt när jag gnäller om helt orrelevanta saker. Han håller om mig så hårt när jag ligger bredvid att det känns som om det inte finns något som kan göra mig illa. Han saknar mig och han är inte rädd för att säga det. Han fick mig att säga att jag saknar honom för jag vågade inte. Det har kommit ut ord ur min mun som jag inte trodde jag var kapabel till att säga längre... 

Jag tror att jag har hittat mannen i mina drömmar...min ståtliga viking! Han är utan tvekan den vackraste själ jag har stött på! Önskar att jag kunde få hålla om honom just nu...för just i detta ögonblick så är saknaden så jävla stor!