Jag och fin fina Muppen kikade på en film igår kväll. Ni vet en sån där kärleksfilm där allt börjar bra, sen så skiter det sig och till slut så finner alla sann kärlek och de lever lyckliga för all framtid!! En sån där film som ger en ångest efteråt! Jag hade ångest....nästan lite panik. Varför är det ett sånt jävla hysteri runt att hitta en jävla partner??? Tänk på oss singlar som kanske vill fortsätta vara singlar...eller bara inte hittat någon än? Tänk om vi aldrig hittar vår "andra halva"???!!! Är det då synd om oss?? Något fel på oss??

Dumma film!! Varför tar jag ens åt mig?? Jo för att vi blir hjärntvättade redan som barn om att vi måste hitta någon som vsom vill gifta sig med oss annars så är vi inte hela...det är något fel på mig som inte lyckats hitta nån jävel som är villig att se mitt ansikte varje morgon. Nu är jag upprörd!! Jag undrar om jag någonsin kommer att hitta "den där speciella" som kommer att orka med mig och mitt tryne varje dag... Tänk om jag redan gått förbi honom eller om jag redan träffat honom men var för dum för att hålla kvar?? Det är redan as jobbigt att hitta någon som bara vill spendera en natt med mig...hur fan ska jag hitta någon som vill spendera livet ut med mig???

Vad ska jag säga...det är måndag!