Jobbig dag igår. Mådde verkligen dåligt. Det börjar bli patetiskt det här med Vakten. Men jag kan inte sluta tänka på honom och jag kan inte sluta drömma om honom heller. Spenderade dagen efter jobbet med att bara ligga i sängen och stirra rakt ut. Sen hoppade jag in i duschen och grät en skvätt. Känns mindre sorgligt att gråta i duschen eftersom man inte behöver torka tårarna...

Jag hade verkligen det jätte bra i Italien och fick en upplevelse jag sent glömmer men jag undrar...var det värt det? Var det värt att förlora någon som jag tycker om så mycket? Jag vet att han fortfarande bryr sig om mig då han frågar efter mig och puffar upp sig som en påfågel när jag ser honom...men vad spelar det för roll nu?? Ingenting spelar någon roll nu...

Ignorera mig idag...jag är bara extra sorglig och patetisk denna regniga dag...