Jag drömde konstigt inatt. Jag drömde att jag var med min vän Nudel. Det var natt och molnigt så man kunde inte se stjärnorna. Ur ingenstans så dyker Vakten upp och joinar oss. Omedelbart så börjar det göra ont i mig. Han tittar på mig och försöker kall prata med oss. Sen blir de tyst. Det blir pinsamt tyst, akward och plågsamt. Jag känner att tårarna är nära så jag tittar bort, uppåt. Vill inte att han ska se mig gråta.

Då ser jag himlen. Molnen skingrade sig och sjärnorna började synas. Jag har aldrig sett något vackrare. Mitt bland alla små prickar av ljus så ser jag två jätte stora stjärnor. Inga runda som man ser i verkligheten utan riktiga stjärnformade stjärnor. Månen var gigantisk och lyste så starkt.

Ett lugn sköljde över mig och jag var så uppfylld av allt som var så vackert. Jag vände mig till de andra och sa att de skulle titta upp. Den pinsamma, plågsamma tystnaden försvann och jag log. Vakten tittar då på mig och säger att han måste gå nu. Han ler mot mig och jag ler tillbaka, sen så vänder han sig om och går.

Jag tittade upp mot den vackra himlen igen och kände att allt kanske skulle ordna sig trots mitt brustna hjärta. Jag har ännu inte fått något svar på mitt mail och jag är ganska säker på att jag inte kommer att få det heller. Men det gör inget...det känns som att jag har fått mitt avslut ändå.