En gång för länge, länge sedan så var det en liten flicka. Den här lilla flickan bodde i ett land som var styrd av en ond krigsherre. Krigsherren tyckte inte om flickans folkslag så han gjorde allt han kunde i sin makt för att göra livet miserabelt för hennes folkslag. Han kidnappade, torterade, våldtog och avrättade det stackars underlägsna folket. Den lilla flickan hade redan förlorat två bröder och väldigt många släktingar till den onda krigsherren. Men hennes modiga och godhjärtade föräldrar försökte ändå göra allt för att få vardagen att bli normal för den lilla flickan och hennes syskon. 

En dag tog hennes far henne till marknaden. På marknaden såg den lilla flickan ett par röda balett skor som hon genast blev kär i. Hon frågade far väldigt snällt om hon kunde få de fina röda skorna....sedan började hon precis som alla andra barn gnälla tills fadern gav med sig och köpte skorna. Den lilla flickan var överlycklig...

En natt, när den lilla flickan ligger i sin säng och sover, vaknar hon av skrik. Hon och hennes familj springer ut på gatan för ta reda på vad det är som försigår. Den lilla flickan står på gatan med resten av grannskapet och håller sin far i handen när hon hör ett ljud ovanifrån. Ett ljud hon dessvärre genast känner igen. Hon tittar upp i den mörka natten och ser tre stridsflygplan som flyger väldigt lågt över husen. Hennes far lyfter upp henne och springer in i huset igen med resten av familjen. På vägen hör den lilla flickan det första bombnedslaget för natten...

Väskor med lite kläder och proviant är redan iordninggjorda. Det första den lilla flickan tänker på att ta med sig är de nya röda skorna. Enda sättet att ta med sig de var att ta på sig de, så det gjorde hon. Familjen hoppar in i bilen och fadern börjar köra mot bergen. Bergen var det enda stället detta folkslag kunde rymma till och söka skydd. Krigsherrens soldater var inte bekanta med de kala bergen så de följde aldrig efter. Bilen fastnar i lera pga av alla människor som vandrar. Den lilla flickan och hennes familj bor i bilen i flera dagar. Maten och vattnet är slut. De lever på pulver mjölk och snö som de smälter till vatten. Efter ett par dagar överger de bilen och fortsätter att vandra till fots som alla andra. Allt fick lämnas kvar i bilen.

Den lilla flickan vandrar bredvid sin far i knähög lera. Han håller henne i handen. Helt plötsligt känner hon kall lera runt tårna när hon lyfter på sin högra fot. Hon har tappat sin ena sko. Hennes far börjar gräva i leran och letar frenetiskt efter skon....han hittar den inte. Den lilla flickan hade inget annat val än att fortsätta vandra med en sko. Hon grät hela vägen...inte pga av de sår i foten hon fick för att hon var barfota...utan för att hon så väldigt gärna ville ha tillbaka sin röda sko.

Än idag så får jag en klump i halsen när jag ser röda skor som påminner mig om skon jag tappade i leran för så många år sedan....