När jag är ledsen, asså verkligen riktigt ledsen, så blir det för mycket känslor i min kropp. Jag orkar inte "känna" så mycket så jag stänger helt enkelt av. Jag vet att det inte är nyttigt och jag vet att jag förr eller senare kommer att bli tvungen att ta itu med allt...men sanningen är att jag inte orkar. Så jag gör det jag alltid gör och än så länge så har det funkat hur bra som helst.

Under 1-3 dagar så är jag bara. Det enda jag gör är att sova och andas. Jag blir som ett kolli som ligger i sängen och tittar på tv. Det händer att jag går upp för att gå på toa eller för att inhämta lite föda men det är allt. Jag vet hur det låter men det är inte så illa som ni tror. Antar väl att det är mitt sätt att ta itu med mina känslor...genom att inte göra det alls, eller vem vet jag kanske gör det fast detta är mitt sätt. Jag är över honom. Jag vet att jag är det men jag tror att det ännu inte har läkt tillräckligt för att jag ska kunna se honom med sin flickvän.

Jag kan vara riktigt kall och sluten men när jag väl öppnar mig så gör jag verkligen det och ger allt. Det är därför jag faller så hårt efteråt. Jag går ut och tar mig en promenad för jag antar att även detta lär väl lösa sig också...