Jag har som sagt haft det ganska roligt i helgen när jag var i Stockholm. Men samtidigt har jag aldrig känt mig så misslyckad i hela mitt liv. Alla mina vänner har "lyckats". Dom har jobb som betalar bra. Tillräckligt bra så att dom kan köpa en egen lägenhet. Dom träffar killar som genuint verkar vilja träffa dom för mer än bara ligga. Jobb, lägenhet och pojkvän. Det är då naturligt att jag då vänder blicken mot mig själv och jämför.

Jag har inget jobb, jag bor hemma hos mina föräldrar i världens minsta rum och den enda killen som är intresserad av mig (McGills) är jag tyvärr inte intresserad av. Jag har inget privatliv eller socialt liv. Och som pricken över det där jävla i:et så har ja en liten klump, eller vad jag ska kalla det, på min bikinilinje. Jag har haft den i över ett halv år och den blir bara större. Jag har säkert nån jävla sjukdom oxo så om jag dör, vilket blir mig en befrielse, så kom ihåg mig som den brunstiga, pilska, galna bruttan jag en gång var! Nu går jag ut och tar mig en power walk för att släppa på lite aggressioner!!