Jag har haft perioder i livet då saker och ting har krashat. Allt har fallit i bitar och mörkret har slingrat sig omkring en som en sjukdom. Det tar tid att ta sig tillbaka. Det gör ont i ögonen att se ljuset när man har vant sig vid att det är mörkt. Då brukade jag sitta nätterna igenom, lyssna på musik och alltid ha den där ciggaretten i handen. Tankarna åt upp en inifrån tills det blev för tungt och man var tvunget att lätta på trycket med tårar. Och väldigt mycket snor.

Avstickare: Är det så för er oxo? Att det rinner floder av snor när ni gråter? Jag kan aldrig gråta snyggt för jag typ drunknar i mitt eget snor. En enda tår och det är kört !! En fucking kran öppnas! Hur som helst...

Ibland när jag lyssnar på musik från datorn så dyker gamla låtar upp. Låtar från olika tider med olika hjärtesorg. Då blir jag påmind av den smärtan jag hade och jag blir skit ledsen. Inte för att det gör ont. Utan för att jag mådde så dåligt då. Jag tycker synd om mig själv som var tvungen att genomgå allt det hemska och jag blir ledsen. Men det går över lika snabbt som det kommer. För jag kommer på att jag HAR kommit över det.

Sen går jag omkring och plockar upp allt snor papper jag har slängt omkring mig i mitt sköra tillstånd...

Anledningen till detta inlägg är låten Robyn - Be Mine som jag råkade spela för en stund sen. Jag har återhämtat mig nu!