Jaaa...jag träffade honom. Jag vet att ni inte ville...att ni tyckte det var en dum idé. Ni är den där förnuftiga rösten som jag borde lyssna på oftare jag vet. Men jag är svag...för honom. Jag har varit stark och inte hört av mig själv men när han gör det så blir jag svag. Jag är kär i honom. Så ja jag träffade honom idag men ni kommer att fortfarande bli stolta över mig.

Jag träffade inte honom för att krama på honom eller för att jag hoppades på något. Nej jag träffade honom för att säga ifrån. Kolla honom i ögonen och säga ifrån....och ja plus att jag ville se hans nylle. Efter en liten disskusion så gick han med på att sluta höra av sig. Inga samtal eller meddelanden där han säger att han saknar mig och vill träffa mig. Han förstår inte varför vi måste bryta kontakten och sluta träffas helt. Jag gjorde klart för honom att han redan gjort sitt val och om jag ska kunna gå vidare så måste han sluta strö salt i mina sår...

"det var inte min mening och göra dig illa...jag har bara så svårt för att uttrycka mig...säga vissa saker.."

Var allt han fick fram...sen så gick han upp och gav mig en kram. Jag vet det redan men det blev väl som det blev. Antar att hon ger honom något han inte tror jag kan ge. Det spelar ingen roll egentligen. Även om det gjorde ont i mig och det sved utav helvete så vill jag att han ska må bra så jag...hör och häpna gott folk...gav honom råd och lyssnade på hans tankar om den nya tjejen.

Jag grät inte alltför mycket när jag gick därifrån. Det hela var väldigt odramatiskt och jag är inte alltför trasig. Vet inte vad mer som kan sägas..