Remember me

Jag har precis kollat på filmen Remember Me. Väldigt bra film. Jag vart riktigt förvånad över hur bra skådespelet var! Det finns en scen i filmen där dom älskar. Dom älskar så passionerat. Jag förstår att det är skådespel ja men jag började gråta. Jag vart så himla ledsen för att jag tänkte efter sist jag älskade med någon. Inte hade sex eller låg med någon utan älskade. Det var så länge sen att jag inte kommer ihåg. Jag kan inte komma ihåg känslan av att vara så nära någon. Både kroppsligt och mentalt.

Jag kände mig plötsligt så ensam. Korrigering...jag känner mig ensam. Det spelar ingen roll hur ofta jag och McGills pratar i telefon eller hur ofta vi åker upp till stugan. Jag får inte det jag behöver. Ibland kan jag sitta och prata med honom i telefon i över en timme och känna mig oerhört ensam när vi lagt på. Jag är så hungrig efter lite närhet, ömhet och uppskattning. Ibland när jag tänker på det så vill jag gråta.

Jag längtar så efter att få ligga där i armarna på någon jag älskar och som älskar mig tillbaka. Jag saknar att få den där tryggheten och värmen. Just nu den här fredags kvällen så känns den bara så himla långt bort.

Kommer ni ihåg?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0