Om en stund ska jag in till stan för att träffa en gammal kompis som jag gick nian med. Har inte umgåts med henne på flera flera år. Jag kommer ihåg att när vi var små så ville jag vara hon. Hon hade fint hår, fin hy, stora tuttar och var söt. Alla killarna tyckte om henne. Killen jag var intresserad av tyckte om henne.

Jag såg henne väldigt hastigt för nån vecka sen på stan. Hon hade gått upp i vikt ganska mycket och hade hela ena armen tatuerad. Inte alls som när vi var yngre. Vi bestämde att vi skulle luncha nån dag och catch up. Undrar hur hon är idag. Undrar om jag kommer att se upp til henne som jag gjorde förr. Vilja vara hon..

Ska nog ha på mig denna idag. Visa upp mina bruna ben. Vet inte varför men det känns verkligen som jag vill se så bra ut som jag bara kan.  Varför är det så när man ska träffa gamla vänner? Vill man så gärna visa att man lyckats med sitt liv?

Jag är hemma från jobbet idag, har lite ont i min hals. Så jag hänger med pappa idag.

Pappa: Det är varmt..
tallica: Det är skit varmt!!!
Pappa .....ska vi gå till ICA?
tallica: Varför? Ska du handla nåt?
Pappa: ...näe...det är svalt där i frukt avdelningen.
tallica: jo det är det..

Så vi gick till ICA och stod där i frukt avdelningen en stund. Sen gick till kött avdelningen en stund och tittade på kycklingar. Sen gick vi hem.

Japp.

Min familj är speciell. Jag älskar dom men dom är väldigt speciella människor. Väldigt ofta så känns det som att jag är den vuxna och dom är mina barn, speciellt mina föräldrar. Sen jag flyttade hem så har sakta men säkert allt vuxet ansvar i hushållet börjat falla på mina axlar.

Jag är den som får säga åt lill syrran att nu får du inte gå ut eller nu får du komma hem. Och hon är inte enkel att ha med o göra. Jag får varje månad samla alla räkningar och se till att dom blir betalda. Alla pappaer som kommer med posten ska jag läsa och förklara vad det gäller och åtgärda vid behov. Jag får varje månad läsa av alla mätare i huset och meddela respektive bolag. Jag får hålla koll på föräldrarnas pensions spar, deras privata spar, vad dom ska investera i och vad dom ska spendera. Jag får hålla koll på räntan för alla lån. Ska dom bindas eller ska dom fortsätta våga vänta? Beslutet är överlåtet till mig. Jag får leka psykolog för alla familje medlemmar för det är mig alla ringer när saker och ting går snett. Just nu pratar inte mina bröder med varandra och båda ringer till mig och gnäller över den andra...konstant. Mina föräldrar små tjaffsar nästan varje dag. Inget allvarligt utan dom bara är så och då är det mig dom vänder sig till som ska då få dömma om vem det är som har fel. Nu har även deras kompisar börjat komma med sina papper som ska läsas och problem som ska lösas till mig.

I min familj så är jag allas allt. Så jag glöms bort väldigt ofta. Därför åker jag så ofta bort på helgerna. För när jag åker bort så är det ingen som rycker i mig konstant. Ingen som behöver ha något fixat hela tiden. Som sagt så älskar jag min familj och det är mycket mitt eget fel att det är som det är idag för att jag har låtit det ske. Jag tror på att familj ska vara där för varann genom allt, vare sig det är små saker eller stora saker. Jag är det men nu så är jag lite trött. Jag är väldigt utmattad och jag behöver semester. Lite ledigt från alla förpliktelser. Inget ansvar så att jag bara behöver få tänka på mig själv. Kunna gå på stan o shoppa utan att någon ringer och stressar för att något behöver göras hemma.

Oj vilket långt inlägg det blev nu men jag behövde skriva av mig lite. Det känns bra att ha er...har jag sagt det förr?

Om ni trodde att det vart lugna vatten för tallica efter bajs missödet så hade ni fel! Efter en stund så hade magen lugnat ner sig och jag kunde njuta av solen. Tjejerna hoppade ner i vattnet och lekte som sälar. Jag tyckte att vattnet var för kalllt för att bada i så jag tände en cigg och gick ner i vattnet till knäna. Där stod jag med en Marlborough Mentol och kände mig über cool och über snygg (som en fjortis) när min tjejkompis säger:

"Du har en brons på dig"

Panik!!!! Som en tjej så börjar jag att springa omkring i vattnet, viftandes med armar och ben medans jag skriker. Så där lagomt smidig. Självklart så väcker mitt beteende lite uppmärksamhet. Speciellt från en farsa ganska nära oss som leker med sin unge i vattnet.

"Nu har du den i håret.."

Ännu mer panikslagen så slänger jag mig i vattnet som ett sista försök att rädda mig själv. Det funkade. Bronsen försvann. Det som inte funkade däremot var min bikiniöverdel. Den följde inte med upp som den skulle. Jag flashade tuttarna för farsan och hans unge. Dom stod kvar en stund och tittade ifall jag skulle tappa min överdel igen och bjuda på en till show. Sedan fortsatte dom att plaska i vattnet..

Inget går någonsin min väg!

I lördags morgon så drack jag två glas mjölk till frukost. Gott var det. Två timmar senare ligger jag på stranden med mina två tjejkompisar. Där ligger jag i min nya bikini och känner mig lite lustig i magen.

"Öhm...jag tror att jag måste gå på toa när vi kommer hem."

5 min senare...

"Nej...jag måste gå på toa NU!! Vart fan ligger toan??!"

Min kompis fick följa mig till toaletten och på vägen dit så blev jag attackerad av kramper utan dess like och jag trodde på riktigt att jag inte skulle hinna fram. Jag började kallsvettas och allt jag såg framför mig var hur ryktet skulle sprida sig om att jag hade skitit på mig själv på stranden...fräscht!

Tur att jag hann fram. Hade ni fortsatt läsa min blogg om jag hade poopat ner mig själv?

Måndag. Jag hatar måndagar. Det var så tungt att vakna imorse. Jag kan lätt bli depprimerad på måndagar. Man måste upp tidigt. Det kan inte bli längre till helgen och man går omkring som en zombie hela dagen. Hur gör man för att klara av denna hemska dag? Vissa har lite tips och tricks för att orka med måndagar....jag har inte det. Jag är bara butter och grinig hela dagen.

Jag vill ha en kram...av en karl...

Jag gör verkligen det! Jag är inte en sån som inte dyker upp. Jag hoppas verkligen att ni inte tror att jag är sån. Jag har bara minne som en jävla guldfisk! Lovar att gottgöra med ett annat datum nästa vecka och då jävlar blir det giljotinen om jag glömmer bort igen!!!

Skall även lova att blogga jätte mycket denna helg som en del av min botgöring :)

Ok jag är genom tidernas sääämsta bloggerska. Hata mig inte men jag glömde bort. Jag glömde bort att vi hade en Msn dejt ikväll. Jag kom hem vid åtta tiden och så fick jag besök av några kompisar. Jag totalt glömde bort och kom precis på det!

Usch jag känner mig verkligen jätte hemsk! Förlåt, verkligen förlåt! 

Kan ni förlåta mig?


 

Jag sitter oftast och tänker på vad som kommer att ske. Saker som jag kan ha att se fram emot. Och då går jag omkring och tänker bara på det. Jag fokuserar mig så mycket på vad jag ska göra om en månad, ett halvår...ett år. Låg och tittade på nån film igår kväll och en rollfigur sa:

"Var närvarande"

Då slog det mig! Jag tänker aldrig på att leva just nu utan tänker alltid på vad jag ska göra i framtiden. Tänker alltid att nån gång så ska jag men det blir juh aldrig av eftersom jag aldrig lever i nuet..

Det är svårt att ändra på sånt...eller? Går man miste om dagen varje dag då?  Någon som känner igen sig?

Jag har fått lite förfrågningar om att vi ska ha en liten träff på Msn. Så jag tänkte lägga ut en tid då yours truly kommer att vara inloggad och ni kan chatta med mig live. Hur coolt är inte det...jag menar...jag blir sjukt exalterad (sa allt detta med pipig röst) !!! Nej men skämt åsido!

Torsdag kl 20:00  [email protected]

Låter det bra? Är inte jag typ sjuuuukt snäll som tar mig tid från min otroligt upptagna och spännande vardag för att chatta med er vanliga dödliga??! Iväg med er nu och förbered A4 efter A4 med frågor till mig!!!

(Usch...nu lät jag lite vääl självupptagen men sanningen är att jag faktiskt är lite till mig!)

See u online!!

Igår vart jag lite krasslig på jobbet. Helt plötsligt fick jag ont i halsen, började frysa och mådde lite illa. När jag kommit hem så hade gomen hunnit svullna upp rejält. Konstigt jag vet. Så jag la mig, vaknade upp och åt lite och sen la mig igen. Imorse när jag vaknade så mådde jag jätte bra förutom att gomen fortfarande är sjukt uppsvullen. Jag pratar konstigt..

Någon som vet vad det kan vara? Jag tänkte först att det kan vart nån allergisk reaktion men jag har inte ätit nåt jag inte ätit förut eller kombinerat nåt skumt..

Åh jag råkade göra en kille jätte ledsen på jobbet idag...

Igår var jag och träffade en tjejkompis som jag inte träffat på väldigt länge. Jag fick gå hem till en kompis till henne. Kompisen som är en kille (vi kan kalla honom för D) var jätte trevlig och den eviga frågan om vad man sysslade med dök upp. När jag sa vart jag jobbade så undrade han om jag jobbade med en kille som vi kan kalla för J. Han sa att det var ett gammalt ragg. Jag tänkte inte mer på det.

Imorse så träffade jag J på jobbet och nämnde att jag träffade en kompis till honom..D...som sa att han var ett gammalt ragg ;) . Borde nog hållt min käft där! J vart alldeles blek i ansiktet och såg helt förkrossad ut. Tydligen så har dom dejtat och D var en uber skitstövel som krossade hans hjärta och han mådde dåligt i över ett halvår. Han tvingade mig att berätta allt jag fått reda på om honom...vilket var att D hade förlovat sig o grejer!

Jag har förstört hela hans dag och killen såg ut som att han skulle börja gråta när som helst!! Så jävla smidig jag är!! Men va fan...jag visste inte! På D lät det som att det var ett gammalt roligt ragg och inte att det låg vääärsta sorgliga historien bakom..

Bra tallica...

Sitter på jobbet och kikar igenom Aftonbladet lite grann. Hittade en artikel om att vi kvinnor i Sverige är lite för kräsna när det kommer till val av killar. Jag måste säga att jag kände mig lite träffad...

Tycker ni att jag verkar vara en kräsen tjej?

Här är artikeln!

Sorry för att jag vart så disträ på sista tiden men jag måste rkänna att bloggen inte kommit i första hand. Jag har haft så mycket att göra på sistone. Ha lite tålamod med mig i ett par dagar till :)

Pussar på era framstjärtar!!

Nu har dom äntligen gift sig!! Vi har suttit fastklistrade större delen av dagen och jag erkänner att jag har gråtit vid fler gånger än det är okej. Varje gång dom tittade på varann så började det rinna i ögonen på mig. Viktoria har så himla mycket kärlek i blicken och Daniel grät juh under vigseln!

KÄRLEK! KÄRLEK! KÄRLEK!!!!

Det var så himla fint...så himla fint att så många har samlats och gläds åt två människors kärlek till varann. Jag tror på kärleken idag!

 

Jag är ledsen. Jag skulle ha åkt till Italien i augusti med en tjejkompis. Där i Italien skulle vi spendera ett par dagar ensamma i Rom, sedan skulle vi möta upp mina killkompisar och åka till Rimini. Där ska vi hyra ett hus i några dagar och åka uppåt mot Livorno, Florens och Pisa efter det.

Nu har min tjejkompis fått förhinder och kan inte följ med. Jag är skit ledsen och hon är skit ledsen...stackarn till och med grät. Jag har sett fram emot den här resan sen i december. Har tränat ihjäl mig för att kunna se bra ut på beachen där borta.

Frågan är om jag ska låta bli o åka eller om jag ska åka ändå. Att jag åker själv och möter upp grabbarna. Men det känns så himla patetiskt o åka själv och sen så kommer jag att vara ensam med tre fyra grabbar helt själv i två veckor.

Jag vet inte hur jag ska göra...vad tycker ni att jag ska göra?

Jag har ont. Jag har jävligt ont. Har redan legat medvetslös en stund från Citodon tabeletten jag tog tidigare men nu så börjar den sluta verka och smärtan smyger sig på en sakta. Så jag ligger i sängen och har ont. Mår även lite illa.


BAJS BAJS BAJS!!!

Jag lämnar er med mina fina nya skor istället :)

Hektisk dag igår så jag hann inte med nåt bloggande. Idag däremot lär jag ligga utslagen av smärtstillande tabletter för tallica ska dra ut en visdomstand. Det finns bara ett problem. Jag har två riktigt stora fobier i livet. Ett av dom är sprutor. Jag klarar inte av tanken av en nål som någon annan sticker i mig. Jag själv däremot har inga problem med att trycka in en nål i fingret när man in en sticka.

Vet inte riktigt hur det här ska gå. Jag har bett mamma följa med mig...kommer säkert att börja gråta. Jag kan verkligen inte hjälpa't!!

Jag vill fly!!!

Jag är trött på att livet upprepar sig själv. Man träffar någon, man ligger och sedan efter ett tag så tar det slut av diverse anledningar. Jag är trött på att få träffa samma typ av killar. Det är nog jag som väljer samma typ av killar vilket gör saken bara värre.

Visst har jag mina vänner, min familj och allt där i mellan men jag kan inte hjälpa tycka att allt är så tråkigt och meningslöst. Jag är trött på min vardag...helt enkelt på mitt liv. Jag är inte depprimerad eller ligger i fosterställning och gråter men jag är rastlös och enormt uttråkad! Det känns som att jag går omkring och väntar på något...kanske någon och medans jag väntar så springer livet förbi..

Do I make any sence? Nån som känner igen sig?

 

Okej jag har tänkt lite. Om man inte tror på att inget händer när man dör..att man bara försvinner. Så borde man inte tro på andar och sånt. Inte spöken under lakan med kedjor utan andar...vilsna själar som har ouppklarade affärer.  För då spricker juh hela teorin om att man bara försvinner efter döden...eller hur?

Men hur förklarar man då allt skumt som har hänt människor sen urminnes tider? Allt övernaturligt som har hänt olika människor och allt som till och med fastnat på film? Jag förstår att det mesta som är filmat är bogus men jag tror verkligen på det övernaturliga. Det har hänt människor runt mig för mycket för att jag ska tro något annat.

Har ni vart med om något övernaturligt? Ja menar kom igen....till och med tipp topp Kiiinssa har vart med om det!