Dina föräldrar

Jag pratade med McGills för en stund sen. Hans pappa hälsade. Jag undrar vad han har sagt till sin pappa om mig. För dom har jätte bra kontakt, dom är väldigt nära och pratar om allt. Jag vet att han har berättat om mig. Dom vet att vi vart upp till stugan bara vi.

Lite nyfiken bara. Jag blir alltid så när det gäller föräldrar. Vill att dom ska tycka att jag är bra tjej för deras son. Konstigt..



Söndag

 


Utan pojkvän i regnet

Jag har tagit en liten paus i mitt "pluggande". Det är skit väder ute. Varför är det så att humöret bara sjunker när det är regnigt ute? När jag hade pojkvän för 700år sedan så brukade jag tycka att det var mysigt när det regnade. Vi brukade lägga oss i sängen och bara hålla om varann medans vi lyssnade på hur regnet smattrade mot fönstret. Så skönt och så tryggt.

Ibland kan jag sakna det vi hade. Dom saker vi gjorde. Ibland hade vi brottningsmatcher. Inget sexuellt utan vi hade en match på riktigt! Vi brottades och det var absolut inte så att han var försiktig med mig för att jag var tjej (han var en boxare) utan det var på blodigt allvar. Självklart så vann han jämt. Han var starkare och han kunde fler knep. Jag vart alltid lika grinig hehe. Sen vart vi sams igen för att han bjöd på Max haha!





Nu lägger jag fan ner!

Jag känner mig lite olustig i magen. Jag tror att jag har druckit liiiite för mycket kaffe. Varför undrar ni då? Jo...jag ska berätta för eder men ni får inte skratta åt mig! Den snygga killen sitter på vägen till kaffe automaten, så jag måste gå förbi honom för att hämta kaffe. Så jag har hämtat kaffe hela dagen. I ett misslyckat försök att fixa till "han-vinkade-och-jag-vinkade-inte-tillbaka-incidenten".

Det har inte gått bra för han har inte kollat upp en endaste gång när jag har gått förbi och jag har försökt gå förbi så snyggt en tjej kan med en kopp varmt kaffe i hand. Så istället för en dejt att se fram emot så kommer jag att förmodlingen få se en toalett ganska snart.

När ska jag bli en sån där smidig tjej??!




Jag behöver gå en kurs i att flörta!

Den där snygga killen jobbar idag igen. Han vinkade precis till mig. Hans vinkning var väl lite smidigare än min pinsamma härom dagen. Jag vart chockad och fick lite panik och vinkade inte tillbaka. Jag blinkade lite som en tom boll, smidig som jag är självklart, och sen fortsatte jag att kolla på skärmen.  

FAN!




Jag får inte ligga med honom!

Den 6:e åker jag till Italien, där ska jag vara i två veckor. Ett par dagar kommer jag att spendera med Patrick. Ni som inte vet vem det är så är det killen jag låg med när jag bodde i Italien för ett och ett halvt år sen. Han hade tjej och jag hade inget samvete. Men jag har ändrats. Jag vill inte ha en "affär" med en kille som har tjej. Jag vill inte vara sån.

Problemet är att han är så sjukt snygg, charmig och jäääävligt bra i sängen. Nämnde jag att han är helikopter pilot i den italienska armén??! Bara jag tänker på hans händer så blir jag helt till mig! Jag vet inte om jag kommer att kunna vara tillräcklig stark och kunna säga nej när han rör vid mig. Så jag resonar på så vis att han inte får röra vid mig alls. Okej kanske en kram när vi ses men inge mer. Jag ska se till att ha luft mellan oss!

Även om jag inte har fått ligga på väääldigt länge och kommer förmodlingen inte att få ligga på väääääldigt länge heller så ska jag va stark damn it!!!



Tror ni att ja kan klara det?


Speechless

Jag har länge sagt att jag och McGills bara är vänner. Att jag inte har några känslor kvar. Allt det stämmer. När alla känslor försvinner så finns bara hoppet kvar. Jag visste inte ens att jag gick omkring och hoppades på något. Men denna helg så släppte jag helt.

Vi är bara vänner idag. Vad vi än har varit förr så är vi bara vänner idag.

Vi kan inte bli mer kompisar. Det är lite ledsamt. Jag blir lite ledsen men så är det. Det är dags att gå vidare. Det har varit det ett bra tag. Synd bara att jag är så jäkla kass på att gå vidare. Synd att det gör lite ont i hjärtat att tvinga sig själv och gå vidare.


Lady Gaga - Speechless




Varför gör man så?

Jag har haft en intressant helg. Jag satt med McGills och några kompisar igår kväll på en uteservering. Vi pratade och kom in på ämnet killar. Han kollade runt och sa att det fanns flera killar som såg bra ut. Killar för oss. Men när jag kollade omkring så kunde jag inte se en enda. Det fanns inte en enda kille där som jag skulle tänka mig att klä av mig naken framför. För det är det första jag tänker när jag ser en kille. Vill jag ligga med honom? Det vill säga attraherar han mig? Och svaret var nej. Det senaste året har svaret alltid varit nej. Varför?

Saboterar jag för mig själv omedvetet? Låtsas som att jag är kräsen när det egentligen är något annat som gör att ingen får komma fram till mig? Märker jag att en kille försöker få ögonkontakt med mig så visar jag tydligt att jag inte är intresserad. Varför? När jag är så himla less på att vara ensam?




Jag skrev till honom...

...och jag kan informera er om att jag är sämst. SÄÄÄÄMSTASTE!! Så jäkla osmidig. Så här löd vår konversation på jobbchatten:

tallica: hej
Han: Hej. Ska gå på lunch nu, hade du nån kund eller nåt?
tallica: nej, ville ba säga hej. till vänster

Jag satt med andra ord till vänster om honom. Så när han kollar åt vänster och tittar på mig så vinkar jag....VINKAR!!!!!! Vem i helvete vinkar som ett jävla retard tvärs över kontors landskapet???!! Han halvt vinkar tillbaka och skriver:

Han: LUNCHTIME :D

Och sen så gick han på lunch. Och det var allt. Här har jag suttit hela morgonen och byggt upp modet att skriva ett jädrans hej på fucking jobb chatten och han gick på lunch! Inte har hans skrivit något sen han kom tillbaka heller. Men kan man klandra honom när jag vinkar som en idiot??!!

HATAR POJKAR!!!



En helt orelevant fråga men...tycker ni att dom här skorna är fina?


Min chef luktar gott

Jag har nämt det här tidigare. En av mina chefer är snygg och luktar otroligt gott. Varje gång han går förbi så sitter jag och typ sniffar i luften. Idag stod han med en annan chef som är kvinnlig. Jag gick förbi och hon sa att hon tyckte att min gröna topp passade mig väl med mitt bruna hår. Då säger han:

"Jag tycker också att du är fin."

Och ler. Jag vart jätte röd i ansiktet och visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Detta var kanske två timmar sen. Sen dess så ler han jätte mycket när vi får ögonkontakt. Jag blir jätte generad och töntigt röd i ansiktet. När ska jag bli smidig?? En sån där som kan förföra med en blick?




Jag hatar att du är lycklig

Ibland då och då så går jag in på Vaktens flickväns face. Vakten var en kille jag var upp över öronen förälskad i men han valde en annan tjej över mig. Jag har inga känslor kvar för honom. Inga alls. Men då och då så går jag in på hennes face och tittar på deras bilder. Hon hade lagt upp bilder från midsommar där dom firat med hans familj. På ett av bilderna på henne hade han skrivit "Min Gudinna". Plus att dom letar lgh och ska flytta ihop.

Även om jag inte känner något för honom så svider det lite grann. Måste dom vara så jäkla lyckliga? Måste dom älska varann så jäkla mycket? Jag antar att jag inte hade stört mig så mycket om jag hade någon som jag älskade så mycket. Om jag var någons "gudinna"...

Jag känner sig så himla ensam när jag ser sånt skit.




Nu ska jag ta min sorgliga röv och ut o springa. Som Muppen sa härom dagen:

"Jag älskar när mig mage dallrar när jag går...jag tycker att det är skit kul!"

 


Varför vart jag arg?

Jag pratade med McGills igår. Vi bor juh som sagt i olika städer. Han berättade att han hade vart på Peace and Love och träffat en tjej där. Inget jag blir ledsen över eftersom vi är kompisar nu, tycker nästan att det är kul för honom. Hon bor i samma stad som mig och när han sa att han kanske skulle hälsa på henne snart och kunde då kanske träffa mig med så vart jag plötsligt jätte arg.

"Du har aldrig vart och hälsat på mig men du kan åka hit för att träffa en brutta du precis har träffat??! Och du kan klämma in mig i ditt besök hit!!"

Skrek jag rakt ut. Han vart jätte chockad. Jag vart jätte chockad! Han ba:

McGills: Nu beter du dig lite som om vi vore tillsammans va?
Jag: Vi är absolut inte tillsammans och jag beter mig som en vän som blir sur för att hon har bett dig komma och hälsa på ett antal ggr och du har alltid haft en ursäkt men när nån jävla brud du precis har träffat ber dig om det...ja då springer du!
McGills: Okej jag kanske kan komma ovh hälsa på dig nån gång och bara träffa dig..
Jag: Nej tack det är bra! Varje gång jag kommer och hälsar på så ser jag till att planera in en tid för att träffa dig oxo men det kan tydligen inte du så skit i det!

Han bad om ursäkt och lovade att vara en bättre kompis men efter att jag lagt på så började jag fundera över varför jag vart så jävla förbannad. För förbannad var jag verkligen! Man skulle kunna tro att jag kanske har mer känslor för honom än jag tror men så är det verkligen inte. Det är inte det faktum att han har träffat en tjej utan att han prioritera henne före mig. Jag är väl viktigare för honom...eller?? Usch jag vet inte vem jag är längre. Vad fan vill jag??


Dom där exen..

Jag träffade på mitt ex igår som sagt. Det är inte ofta det händer, kanske en gång i halvåret trots att vi bor i samma stad. Men det är alltid samma känslor som dyker upp.

Först så blir jag glad och vill springa fram, krama om honom och fråga hur han mår. Sen blir jag arg över allt ont han orsakade mig och sen blir jag ledsen. Jag blir ledsen över allt fint vi hade som blev bortkastat. Som han kastade bort pga sina handlingar.

Trots allt detta så vill jag fortfarande att vi kan vara vänner...att vi kan iallafall hälsa på varann. Men han vill inte. Senast vi pratade var för ett år sedan. Då berättade han hur mycket han hatar mig och hur mycket jag har förstört hans liv. För att jag lämnade honom. Är det någon som ska vara arg så är det ändå jag. Det var han som förstörde allt...inte jag.

Vem vet...vi kanske hade vart lyckligt gifta idag..




Heta soldater!

Resan till Italia börjar närma sig :) !!! Åker i augusti och får stanna där i hela två veckor. Fy fasiken va kul det ska bli. Jag längtar nåt enormt!!

Ska få träffa min soldater som jag lärde känna när jag bodde där nere. Kompisarna jag är sjukt glad över att få träffa är Carmine och Vincenzo...meeeen jag kommer även att få träffa Patrick. Patrick och jag hade ett väldigt speciellt förhållande. Det var hett, passionerat och jääävligt bra!! Vi pratade i telefon i måndags och herrejävlar va det pirrade i kroppen påme!! Har haft lite svårt att inte tänka på honom sen dess...eller rättare sagt på hans diverse kroppsdelar!!!



Killen nr två från höger sida är Carmine. Han är über snygg, sjukt snäll och världens gentleman...någon som är intresserad??!! Ni förstår nu va varför jag är så het på Patrick...kan man låta bli när dom springer omkring så här och är sjukt läckra!!



Angående sexet..

I fredags var jag som sagt över till McGills för lite kaffe och skitsnack. Vi satt och pratade länge om hans ex, nån ny tjej han tydligen har träffat och som han ska fika med nu i veckan. Vi pratade även om min påhittade kille som jag "träffar". Han satt där och gav mig råd och tips. Han satt även där och berättade att han saknade sitt ex och att han trodde att han fortfarande hade känslor för henne. Jag kände absolut ingenting när han sa att han saknade och tyckte om henne. Jag försökte hitta en lösning till att dom kunde bli ihop igen....hur sjukt är inte det?

Jag tror att när jag märkte att han inte tog åt sig på nåt sätt när jag sa att jag träffar någon så insåg jag att jag nog har kommit över honom. Jag kände absolut ingenting när han sa att han saknade sitt ex...sånt borde juh ändå svida.

Och sexet...det var helt underbart. Det var sjukt roligt. Vi skrattade genom hela. Det var så avslappnat och otroligt skönt. Jag hade saknat vårt sex. Bara ren och rå sex..

För första gången på väldigt länge så är jag ganska klar med vart jag är. Vad jag vill. Jag vill inte ha McGills. Vi hade kunnat ha det bra men om man ska få kämpa så jävla mycket och må så dåligt så länge så är det inte värt det längre. Då börjar jag hellre om med någon ny. Jag är bara trött på att få kämpa. Det ska inte vara så svårt.





Det blev inte som jag tänkt mig..

Kommer ni ihåg min idiotsäkra plan? Där jag ljög för McGills om att jag träffat en ny kille. Allt för att se hur han skulle reagera. Ja....nu efter 10 dagar så har det gått så här. I början slutade han att ringa och när jag ringde honom så hade han jävligt bråttom med att lägga på. Så jag frågade honom rakt ut för ett par dagar sen om varför han betedde sig så konstigt...om allt var ok. Som svar så skrattade han och sa:

"Det är gulligt att du bryr dig så pass att du frågar om allt är ok men du behöver inte oroa dig för mig längre."

Jag stör mig på ordet längre. Idag när jag pratade med honom så frågade han hur det gick med killen och om vi har legat med varann ännu....eller hans exakta ord var:

"Så...har han kommit in i dig ännu? HAHAHAHA det är juh bara dig jag kan ställa en sån fråga till!!"

Jag svarade nej! Han tyckte att det var bra att jag höll på mig men var väldigt nyfiken på varför. Om jag tyckte att han var stel, inte rolig, om jag trodde att det skulle bli mer avslappnat...asså tillräckligt. Till sist så sa han väldigt vänskapligt att jag skulle ta det lugnt och ta det som det kommer. Sen frågade han om vi skulle ses i helgen.




Det verkar inte som att han bryr sig så mycket om att jag träffar någon annan. En påhittad någon annan! Utan han försökte ge råd som en kompis. Det konstiga är att jag trodde att jag skulle reagera mer om det visade sig att han inte brydde sig. Men jag känner ingenting. Jag är inte ledsen, besviken eller något alls. Utan bara mer informerad.

Nu vet jag...


Ensam och sjuk,,

Jag är fortfarande sjuk. Nu har ja även blitt förkyld. Helt jävla miserabel ligger jag i sängen med papper i näsan....enda sättet o få den fucking kranen att sluta rinna!

Jag är inte bara sjuk jag är även efterbliven. Först säger jag till McGills att jag träffat någon. Sedan så glömmer jag bort hans födelsedag som var flera dagar sen. Kom på det igår. Jag har tyckt att han vart väldigt kall den senaste veckan...kanske därför. Kanske lika bra...jag vet inte.

Varför känner man sig så ensam när man är sjuk? Ibland eller ganska ofta faktiskt så känns det som att jag aldrig kommer att hitta någon som jag kommer att bli nöjd med. Någon jag vill vara med. Undrar om jag skulle vilja ha McGills om han nu ringde och sa att han ville vara med mig? Det ska inte behöva vara så krångligt!

Jag vet inte om jag saknar honom längre...jag bara saknar någon. Jag är hemskt ensam.




Ok..jag har gjort något..

Jag kom på en plan. En idotsäker plan tyckte jag det var men nu börjar jag tycka att det bara var ren idioti! Jag pratade men McGills igår. För er som inte vet vem det är så är det en kille jag var KK med, blev kär i och nu så är vi bara vänner. Ett beslut som togs ömsesidigt men jag är lite nyfiken på vad han egentligen skulle tycka om jag träffade någon annan. Om han verkligen fick känna att jag glider bort. Att vår vänskap är slutgiltig!

Så...igår när jag var ute och gick så pratade jag med honom och han frågade på skämt om jag fått ligga, vilket han alltid gör. Och jag svarade:

tallica: näe jag tar det lite lugnt med det där. jag träffar någon men vi ligger inte.
McGills: vah? träffar du någon? vem?
tallica: en kille..
McGills: aha okej...men...va kul..
tallica: ja det är väl kul antar jag..
McGills: men vadå...vem är det? hur har ni träffats?
tallica: han jobbar i samma byggnad...men det känns lite konstigt och prata med dig om det..
McGills: nej...klart du ska berätta..

Jag var som sagt ute och gick i skogen. Jag fick skit dålig mottagning och samtalet bröts. Jag messade att det var dålig mottagning och att vi skulle höras. Jag tänker inte ta upp det igen något mer...min påhittade nya kille som jag träffar. Och ibland när han ringre om kvällarna så tänker jag inte svara så han undrar om jag är med honom.

Antingen tycker han att det är jobbigt eller så skiter han i det och bara blir glad för min skull. Vilket som så är jag nyfiken och vill veta. Risken finns att han säger att det är ok men inte tycker det egentligen. Jag vet inte...vi får se.

Var detta en töntig idé?? Var det dumt? Har aldrig gjort något sånt här förut? Någon annan som har lite erfarenhet om lömska planer??





Till er pojkar!

Jag har en fråga som jag tänker rikta till er pojkar. Det här är något som jag tror att dom flesta tjejer blitt utsatta för och undrar över. Vi tat ett scenario som jag själv råkat ut för. Vi pratar i telefon:

Han: Vill du hitta på något imon?
tallica: Ja visst
Han: Ok men var bra...då ringer jag dig imon! Puss!

Morgondagen kom men ingen ringde. Jag hörde aldrig av ett ljud ifrån honom! Det var ändå han som tog initiativet till att fråga. Inget alls som vi pratade om utan han frågade bara rakt ut. Här är ett annat scenario. Han messar mig:

Han: Vad görs?
tallica: Inte mycket...själv?

Inget svar...INGET SVAR!!! Varför??? Varför fråga om man inte ska svara??!! Man borde tycka att det bara är dessa killar som är dumma i huvet en faktum är att nästan varenda kille som jag eller kompisar stött på gör så här någon gång. Säger att man ska träffas eller att dom ska ringa men gör inte det. Slutar svara på mess helt ologiskt. Så...kan ni killar här inne ge oss damer ett svar på detta otroligt konstiga beteende?? För det är lite störande att göra sig iordning och vänta på att någon ska höra av sig när dom sagt att dom ska...eller hur?!





Väx upp!!

I lördags när vi var ut på krogen i min fabulous klänning :) så är det tradition att fylle äta på McDonalds efteråt. Vi sitter och väntar på att maten ska komma när min tjejkompis "Darkness" verkar störa sig på något:

"Men asså..det står två jävla tjejer där borta och scannar mig!"

Jag vänder mig och tittar och ser att det är Vaktens (en kille jag träffade förut) flickvän med någon tjej som står och kollar snett på MIN tjejkompis. Jag trodde att man växte ifrån sånt när man började närma sig 30års åldern. Hur fjantigt är inte det?? Att hon står med en tjejkompis och dom tillsammans står och kollar snett på MIN tjejkompis...och inte på MIG!! Ska du störa dig och bete dig som en fjortis...gör då det mot mig, den du verkar ha problem emot och inte min vän!!

Jag såg honom stå i kön, han ser mig, vänder sig om och tittar ner i marken. Hade hon inte vart med hade han kommit fram, sagt hej och gett mig en kram. Hur jävla tofflad är man om man inte vågar säga hej när hon är med men gör det annars?? Fy fan vad omanligt!! Så jävla omanligt!!




Bara

Jag erkänner att även om vi bestämde oss för att vara kompisar första gången så hoppades jag innerst inne att i framtiden så kanske att det skulle kunna bli vi två. Att han också sakta skulle inse hur bra vi är för varann. Att han skulle inse hur mycket jag tycker om honom.

Han inser nu hur mycket jag tycker om honom men faktum är att jag tycker om honom mer än han tycker om mig. Att få höra honom säga att det aldrig kommer att bli vi två sved som salt på ett öppet spår som blöder. Jag visste redan innan han sa något hur det låg till. Men att få höra just dom orden..

Så nu är det så. Jag kan inte tvinga någon att tycka om mig, kan inte tvinga honom att vilja vara min älskade när han vill vara min polare. Det känns som att jag väldigt ofta på sistone bara intalar mig själv att nu har det hänt och det är bara att börja om på nytt. En ny fräsch start!! Men hur många ggr orkar man starta om när det enda man vill är att bli omhållen av just han?

Visst vi kan vara vänner. Den här gången bara vänner. Inget mer. Jag får helt enkelt släppa det jag känner och se dig ur en annan vinkel. Sluta fantisera om att du säger att du älskar mig.



Bajs..





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0