eller så har han bara inte loggat in på Facebook...

McGills ringde igår. Vi pratade i en timme och 20 min. Det började med kallprat som vanligt men vart lite djupare. Han sa att han är så glad att han har mig. Att jag är den han pratar mest med och berättar allt för. Då vart jag lite grinig. Jag sa att jag vart lite ledsen när han åkte upp till stugan med den där "Linnea". Visst jag har ingen rätt att bli grinig, vi är inte tillsammans, men jag vart lite ledsen. Han hade fattat att jag störde mig lite för han tyckte att jag ändrade tonläge. Men vad gör han? Ingenting! Jag har kommit fram till att McGills (och nästan alla andra killar på den här planeten) är rädda för konflikter. Han visste att jag eventuellt var lite sur men valde då att inte ringa mig på 5 dagar. Istället för att ringa och fråga om nåt är på tok!! Han erkände det också. Jag förklarade då (med min snällaste röst) att även om jag blir ledsen eller grinig över något så bits jag inte. Man kan fortfarande prata med mig!

Vi pratade mycket om oss. Att vi började träffas som KK men nu blivit vänner. Vi pratade om den kvällen då han berättade att han träffat någon och jag gick gråtandes därifrån. Det var en lika stor chock för honom som för mig.

"Jag var kär i dig då."

Fick jag ur mig. Han frågade om jag var kär i honom idag. Jag svarade helt ärligt och sa:

"Nej. Jag tycker om dig väldigt mycket. Nog mer än bara en kompis. Men jag är inte kär. Det är känsligt för mig att få höra att du tar med en annan tjej till stugan ja. Kanske fel av mig jag vet inte. Men jag har svårt att säga vad jag känner för dig för jag vet inte riktigt själv."

Detta var juh ett gyllene tillfälle att fråga vad han kände för mig men jag fick inte ur mig dom orden. Kanske är jag rädd att få höra vad han känner. Det kanske inte är det jag vill höra. Jag vet inte. Han svarade:

"Det vore jätte tråkigt om vi skulle sluta höras, träffas eller vad det nu är vi gör. Jag är verkligen jätte glad att jag har dig. Sen vad som händer...ja jag vet inte."

"Antingen är vi riktigt goda vänner livet ut. Eller så gör vi som du sa härom veckan att vi slår våra säckar ihop och skaffar barn. Eller så rinner den här så kallade vänskapen ut i sanden och vi hörs inte nå mer.."

Sen så var det någon som knackade på dörren. Jag var tvungen att avsluta samtalet. Sa att jag skulle ringa ikväll istället. Det känns skönt att få ha allt detta sagt. Det känns skönt att mycket som vi har smygt omkring med har blivit sagda. Jag tror att vi kommer att få en bra helg. Plus att det är inplanerat att "Dan" ska  ringa när vi är i stugan. Bara för at påminna honom heheh!!

Kom igen nu mina små Dr Phils!!! Analysera!!

För er som inte hänger med här så har jag bestridit mental krigsföring med en pojke som vi kallar McGills. Jag tycker att han tar mig för givet och jag tyckte att det var dags att visa honom att jag inte alltid är honom tillgänglig. Detta har pågått i en hel vecka. Han ringde mig igår och samtalet löd så här:

Han: Har du haft en bra helg?
Jag: Joda jag har haft en ganska bra helg ja. Jag var i (staden han bor i)
Han: Så...du var här? Va gjorde du?
Jag: Jag umgicks med tjejerna och träffade en gammal kompis och käkade middag.
Han: Okej...vad heter han?
Jag: Varför tror du att det är en han?
Han: Vad heter han?

Jag som inte ens har varit i staden han bor i än mindre vart och käkat middag med någon ljög och sa att han hette Dan. Att det var en kille jag dejtade för ungefär två år sen. Att vi har pratat lite på face på sistone och han ville laga middag till mig.

Han: Aha okej. Varför ringde du inte?
Jag: Näe...men jag tänkte att du förmodlingen var upptagen. Hur gick det med den där tjejen du var upp till stugan med? Vad hette hon....Linnea?
Han: Näe vi ska inte träffas mer. Det kommer inte att funka. Vi är alldeles för annorlunda.
Jag: Okej men det var väl tråkigt.
Han: Ja..näe..men du...jag ska till stugan på onsdag och vara kvar ett tag. Ska hugga ved inför vintern....leka lite skogshuggare! Jag vet hur mycket du tycker om att vara där uppe. Du är jätte välkommen att följa me upp...om du vill?
Jag: Aaa det låter jätte mysigt men jag vet inte. Vi får se närmare helgen.
Han: Okej...men...kan jag ringa dig imorn kväll? Vid den här tiden?
Jag: Klart du får det. Vi hörs imorn!

Nå??? Någon som har någon uppfattning? Vad som än händer, vad för lek vi leker så måste ni erkänna att det är lite underhållande. Det är maktskifte hela tiden. Just nu är det jag som har bollen. Tycker ni att jag ska åka upp till stugan med honom?

Egentligen så är jag hemma, har precis tagit en tupplur och ska strax gå ner och äte lite :)

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jo Msn dejten som är inplanerad på Måndag kl 21:00 den flyttar jag nu till 22:00 efter begäran från en läsare. Alla skall ju kunna vara med!! Blir det bra?

Här e han...Vakten..

Han har fortfarande inte hört av sig. Han vet att jag är arg och det har nu gått fyra dagar. Jag har bestämt mig för att det nu räcker. Jag vägrar att obsessa över honom nå mer. Kan han så kan jag. Jag kommer INTE att ringa honom!

Idiot.

Dubbla budskap är skitjobbigt!!
Är det inte dags att ni pratar ihop er?
Antingen säger ni tack för den tid som varit, gråter, sörjer men kan sen gå vidare.
Eller så gör ni en nystart?

Som ni håller på nu är ju bara jobbigt för dig.
Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk: för att få det man verkligen vill ha, måste man släppa taget om det.
Eller nåt sånt... Våga att släppa taget om honom, helt.

Fram tills dess, kan jag bara skicka en stor, varm kram :-)


Thomas...jag tror att jag ska lyda ditt råd. Jag tror nog att det inte spelar någon roll hur mycket jag säger att vi bara är kompisar för uppenbarligen så känner jag mer än bara vänskapliga känslor. Han vet att jag är grinig på honom för han har inte ringt mig än. Allt är frid och fröjd tills han träffar någon tjej eller bara nämner någon annan tjej. Jag blir ledsen och grinig. Dags att göra något åt saken. Kanske borde jag minska på hur ofta vi hörs. Vi kanske inte borde höras nästan varje natt. Frågan är om jag ska säga att jag tycker att vi ska höras mindre eller om jag bara ska skära ner på det själv. Kanske inte alltid svara och inte ringa så ofta själv heller. Vem vet. Jag kanske gör mig själv en tjänst. Ger mig själv en mer ärlig chans till att låta någon annan komma nära...

Det jag inte kommer att göra är att berätta för honom att jag tycker att vi ska försöka. Jag har gjort det två ggr och båda gångerna har han sagt att det inte kommer att funka. Jag kommer INTE att lämna ut mig själv så där igen. Han vet att jag vill.


Kram påre Thomas!

 

Nu vart det ett sånt där långt inlägg igen...

Från när vi va i stugan nån vecka sen.

Jag stod på dansgolvet när en karl kom fram och sa att han tyckte att jag var väldigt fin. Väldigt enkelt. Han sa att han hette Johannes. Vi flörtade lite. Sen var det inget mer. Senare på kvällen träffade jag på honom igen, även hans kusiner. Det visar sig att dom har någon form av släktträff och att han egentligen heter Anders. Så han ljög. Jag tycker att det är kul att han har blivit haffad och känner att jag måste veta varför han kände ett sånt behov av att ljuga om sitt namn. Han kanske har fru? Tjej? Stackarn fick väldigt dåligt samvete och efter ett litet förhör så får jag detta:

"Jag brukar inte ljuga. Jag ville bara få va nån annan för en liten stund. Inte fan hade du snackat med mig om jag hade kommit fram och sagt: Hej jag heter Anders och jag är svetsare. Jag är 32 år gammal, har två barn och skilde mig från deras mamma för ett och ett halvt år sen för att hon var otrogen mot mig."

Så detta är Anders. Trots hans lilla lögn så tyckte jag att han var intressant. Vi satt på trapporna och pratade ganska länge. Efter tag vart det alldeles för kallt så vi gick till min hytt. Där satt jag och Anders Svetsare och pratar om livet  när han väldigt försiktigt tar tag i nacke och ger mig en kyss. 

Det var länge sen jag kände ett par varma längtande läppar. 

Vi kysstes lite. Hånglade lite. Det var otroligt skönt. Att bara känna någon ta en i nacken, håret, ryggen och krama om en i midjan. Men det var allt. Han ville självklart mer. Jag ville självklart mer. Gamla tallica hade nog slitit av honom kläderna och njutit av varenda sekund av beröring. Och visst njöt nya tallica av varenda beröring men jag kunde inte gå längre än så. Jag kan inte längre bara ha sex med en främmande kille och sen kanske aldrig höra från honom igen. Jag klarar inte sånt längre. 

Så det tog stopp vid lite varma kyssar. 

Från en kväll i Rom

När jag åkte till Rom så träffade jag Patrick (en kille jag träffade då jag bodde där). När han kom och mötte mig på flygplatsen så fick jag ont i ögonen. Han var tio ggr snyggare än jag mindes honom. Vi åkte till hotellet där han hade bokat rummen åt oss. Jag hade ett rum själv med en säng i King Size storlek bara några rum bort ifrån hans. Vi kommer fram dit och alla går in på sina rum och ska bara fräscha till sig lite. Efter ett par minuter så knackar det på dörren. Jag öppnar och det är Patrick.

I have a gift for you..

Lite chockad släpper jag in honom och han ger mig en gansk stor kartong som är jätte tung. Otroligt fint inslaget Va fan kan det vara undrar jag och blir lite exalterad! Jag öppnar presenten och det är en bok. En bok. En bok som handlar om hans lilla hemstad. På italienska.

Oh...thank you Patrick. Its...lovely..

Han ser jätte nöjd ut. Jag försöker se nöjd ut. Men va fan?! Vad i helvete ska jag med en gigantisk bok till som väger tre ton som handlar om hans hemstad....på ITALIENSKA??!!! Jag kan inte läsa på italienska. Vad tänkte han på? Aja får väl kolla på bilderna och tänka på att det är tanken som räknas...eller?

Kära läsare..

Som ni vet så skulle McGills komma ner till Italien dom sista dagarna men han hade tyvärr inte råd. Och för att vi skulle kunna träffas något alls innan semestern tog slut (plus att jag orkade inte se Colloseo eeeen gång till) så blev det så att jag åkte hem tidigare. Ikväll ska jag leka med tjejerna och imon ska jag ta med mig tjejerna ut till McGills stuga (tillsammans med McGills) och vi ska grilla, fiska osv.

Antar att det här är första gången han officiellt får träffa nästan alla mina viktigaste. Antar att det inte betyder något då vi BARA ÄR KOMPISAR men ändå....jag är lite nervös. Och han verkar exalterad för att han har sagt att det ska bli mysigt och roligt kanske sju tusen ggr hehe. När det senare är dags för läggdags så åker alla hem in mot stan igen..förutom jag och McGills dåra. Vi ska tydligen sova kvar. Mot ett villkor självfallet....att han mördar alla mygg i stugan innan vi sover!!

Inga Dr Phil analyseringar nu!!! Vi är bara två kompisar som ska hänga lite och då råkar mina kompisar få följa med och öven dom få hänga lite. Snart kommer panik bajsningarna...

Lovar by the way att slänga upp lite stjysta bilder från Italien och historierna därtill när jag fått mitt BAGAGE för där i ligger allt till min kamera.

Eeeeexciting!!