..

Han valde henne...


Vill inte..

Jag ska nog inte träffa McGills idag...jag vill inte. Jag är alltför nervös och det har fuckat upp hela mitt humör. Jag är rädd för det han ska säga eller för det han inte kommer att säga. Jag är rädd att han kommer att förstöra hela min fredag.

Så jag har bestämt mig för att inte träffa honom idag...kanske imon. Jag vet att jag flyr från problemet just nu men jag har faktiskt ingen energi eller ork att ta tag i det. Vill hellre ha en trevlig fredag med mina tjejer och pojkar istället för att sitta i ett hörn och fälla tårar i smyg...

Han får rätta sig efter mitt led....för att jag är tallica!!! 


It's my world!!!




Bildkälla


Its judgement day..

På fredag sätter jag mig i bilen och styr mot staden som Gud glömde! Denna helg ska jag supa ner mig med tjejerna i vanlig ordning och ladda batterierna! En sak till jag ska göra är att träffa herr McGills...han vill träffa mig och prata...

Det känns som att jag ska få min dom...som om jag vart på rättegång och nu så har juryn bestämt sig och jag ska få min dom! Jag tror att domen kan lyda på tre olika sätt:

1. Han har börjat få känslor för tjejen han träffar och vill satsa på henne vilket innebär att det är bäst att vi bryter helt.

2. Han har börjat få känslor för tjejen han träffar och vill satsa på henne men vill att vi ska fortsätta vara vänner för att jag har juh humor..

3. Bajs på henne han vill ha mig...

Även om alternativ 3 är jääävligt långsökt så är det juh självklart den jag hoppas på. Men jag tror att jag ska försöka att inte hoppas på något alls...ha inga förhoppningar. Jag ska nog redan ställa in mig på att det förmodlingen blir alternativ 1...så jag inte blir mer ledsen än vad jag redan är.

Jag är nervös... Vad tror ni att han väljer....mig?




me needs to be Wonder Woman righ now!!!

 


Mizzzzz!

Ok jag erkänner att jag blitt drottningen av överanalys men det är juh HANS fel!!! Han beter juh sig så skumt! Idag ringde McGills mig...bara för att kolla hur jag mådde enligt honom. Men han fiskade egntligen info om var jag skulle befinna mig denna helg. Han är super gullig men han träffar juh fortfarande henne. Han frågar gång på gång om när jag ska åka dit men han träffar henne fortfarande...jävla karl!!!

Nä nu ska jag ta och krypa ner och glo på tv hela kvällen....det är min fredag sörru!!! Hoppas att ni där ute i cyber space har det smått mindre förvirrande än mig :) ska bli så gott o sova för jag är 75 år gammal och senil !!!!!

I bid you a god night!!


My titties are magical!!!

Har messat lite med herr McGills. Inget speciellt utan bara lite vanligt skitsnack. Det skumma är att istället för att skriva kram eller puss så avslutade han messet med:

Klämma tutten

Hur svarar man på det där? Klämma snoppen?? Varför skriver man så? Han har någon annans tutte att klämma på nu! Saknar han mina tuttar?? Är mina bättre än hennes??? Slår vad om att hon har hängiga orangutang tuttar :) !! Yupp vi har nu bestämt att fallet är så!!!






Öhm..vad?

Jag skrev:

Jag blev riktigt glad över att du hörde av dig

McGills svarade:

Det var riktigt mysigt att prata igår. Jag tänker ofta på dej. Du har juh humor!


Öhm vadå? "Du har juh humor!" Är jag rolig att prata med som en polare...eller?? Betyder det att HON inte har humor?? Orka vara tjej och tvångsmässigt analysera vartenda ord!!





Hur skulle det vara om..?

Helt sjukt vad trött jag är. Kan inte sluta tänka på McGills och det faktum att han hörde av sig. Han sa att han saknar mig...åh...jag saknar honom sjukt mycket! Ibland kommer jag på mig själv med att fantisera om hur det skulle vara om vi var tillsammans. Hur vi skulle vara om vi gick ut tillsammans med mina kompisar. Hur det skulle vara om jag fick träffa hans föräldrar och han mina. Hur det skulle vara att hitta på en massa saker tillsammans som att åka upp till stugan igen eller bara ta en promenad....skulle vi då hålla hand?

Jaja nu är jag jätte tjejig igen...kan någon komma och ge mig en bitch slap och slå lite förnuft i mig igen!!!!

God natt..




Okej...jag fattar inte..

Herr McGills messade mig igår...efter två veckor:

"Hej! de va inte igår. Är allt bra med ögat? :) Ring om du vill prata. Ha de bäst!"

Lite panikslagen gick jag fram och tillbaka i mitt rum och undrade vad jag skulle göra. Vad vill han?? Ska jag svara??? Isåfall messa eller ringa??? Ja efter en stund så bestämde jag mig för att ringa upp honom. Vi pratade en stund och sen när jag la på så var jag otroligt förvirrad. Summan av konversationen är detta:

Han saknar mig. Han vill att jag ska ringa honom och träffa honom nästa gång jag åker dit han bor. Men han träffar fortfarande den där tjejen. Dom är inte tillsammans och han har inte känslor för henne men han träffar henne fortfarande. Jag fick inte vara arg på honom och han känner sig elak..

Jag kan inte få någon rätsida på det här, om nån av er därute kan berätta för mig vad detta betyder så skulle jag uppskatta det något enormt. Han vet vad jag känner för honom. Han vet att om vi träffas medans han träffar henne så är det isåfall enbart som kompisar...vill han umgås helt plötsligt? Vill han vara min polare?? Varför ringer han MIG och säger att han saknar mig om han träffar någon annan? Dom har nu träffats i typ 3 veckor...

Vill han att jag ska kämpa för honom?? Att jag ska anstränga mig eller göra något speciellt för att visa att jag menar allvar?? Eller ville han bara höra att allt var ok? Jag vet inte om jag vågar mena allvar...

Nu har allt detta upprört min mage...kommer säkert gå omkring och smyg fisa hela dagen...jävla karl..


Ex stuff..

När man flyttar så rensar man en massa. Man upptäcker även en massa skit som man borde gjort sig av med för lääänge sen! Som grejer från exet...lite nostalgisk blir man måste ja säga...




                       












Varför kan man inte slänga sånt här?


några tankar..

..till helgen åker jag till staden där McGills bor. Måste säga att jag både längtar och vill inte åka. Ska bli härligt att få träffa tjejerna som alltid men jag är lite nervös måste jag säga. För ett par månader sen så ville jag inte åka dit pga av Vakten (han bor där oxo) men nu så är det McGills också...usch!

Att jag lyckas krångla till det så...orka vara jag!!! Hur ska jag vara om jag träffar på McGills? Vi skildes juh åt som vänner men jag är ändå ganska besviken på honom. Han har inte hört av sig alls...för att kolla hur jag mår. Jag gick juh därifrån med tårarna rinnandes...och han vet att jag kommer den här helgen. Ska åka dit med jobbet och han vet det...

Nä nu får det fan va nog, ska krypa ner och däcka!



När kommer jag finna denna frid?


lite försent att börja tänka nu..

Va gör man när man mår så pass dåligt att man inte längre känner något? Jo man betar av dag efter dag och fyller dom med meningslösa aktiviteter bara för att tiden ska gå. Man sover, äter, jobbar och stirrar ut i tomma intet. Man gör allt annat för att inte tänka på det som får en att brista ut i tårar men man kommer på sig själv att enbart tänka på just det.

Brister jag då ut i tårar? Nej...jag fortsätter att stirra ut i tomma intet som en apatiskt robot. Flyter ut ur mig själv och tittar ner på det tomma skal som är jag och skriker på mig själv:

Hur kunde du låta detta ske???!!! Varför gör du så här mot oss??!!! Varför velar du??!!! Antingen öppnar du dig själv helt eller så stänger du helt...BESTÄM DIG!!!! Varför velade du??!!!

Allt var på väg att bli bra och nu är det för sent..








Vad kände du för mig?

Han har inte hört av sig...inte ett ord. Inget samtal, inget meddelande...ingenting alls! Jag gick juh ändå därifrån gråtandes. Även om han inte vill ha mig längre....undrar han inte hur jag mår? Om jag fortfarande gråter? Det har snart gått fyra dagar..

Vi skildes åt som vänner och kramade om varandra...

Han brukade alltid ringa mig om jag skulle gö nåt för att fråga hur det hade gått. Intervju....tenta...vad som helst...han ringde mig tre gånger för att kolla om jag trivdes på mitt nya jobb!! Han ringde alltid för att kolla hur det hade gått.

Varför ringer han inte nu??

Hatar han mig? Jag kanske totalt missuppfattat hans känslor...han kanske inte kände något alls för mig..



Från när vi var i stugan..


Jag lät henne komma närmre..

När vi ändå gräver ner oss i självömkan så kan vi lyssna på något vackert medans. Ni har fått höra den förut. McGills spelade den här låten för mig när jag var hos honom för två veckor sedan. Då visste jag inte att han bara några dagar senare skulle träffa tjejen han skulle lämna mig för. Kommer ihåg att jag tänkte på Vakten och att alla hennes ord stämde så kusligt mycket. Nu passar hennes ord in även på McGills...

Ironiskt va? Jag vill skratta..




Melissa Horn - Lät du henne komma närmre..


Kärlekens ironi..

Ja vad ska man säga? Är hjärtat brustet igen...ja. Är jag förbannad på mig själv ...ja. Blev jag återigen lämnad för en annan tjej...ja. Livet är allt bra elakt. Man bygger upp en mur runt sitt hjärta för att förhindra att någon kommer in och krossar den. Efter ett tag så träffar man någon som man tror kommer att behandla ditt hjärta som ett ömtåligt glas....så man bygger en liten dörr. En liten dörr så att han kan få komma in ibland. Mer tid passerar och innan man själv ens har hunnit reflektera över saken så har muren raserat och man är nästan lycklig över det. Man är lycklig över att man har vågat ge sig själv igen och att någon faktiskt är villig att ta emot en.

Vad händer? Jo han säger det en annan sa till mig för ett halvår sen och på bara några sekunder så faller allt man byggt upp samman igen. Allt faller och man följer med ner i djupet än en gång. Exakt samma ord..

Han har träffat någon annan.  Han är ledsen men känner att han var tvungen att berätta det för mig för att han känner sig elak mot henne och mig. Någon annan har fångat hans hjärta eftersom jag misslyckades med att hålla kvar den. Någon annan får ligga där bredvid honom och bli omhållen nätterna igenom.

Ja...vad ska jag säga? Att det är rätt åt mig som trodde annat? Att jag får skylla mig själv för att jag inte vågade lite snabbare?

Jag säger nog ingenting. För det är precis det jag känner...ingenting alls. Är det inte konstigt...att efter allt så finner man sig själv alldeles tom?


Hur dum får man va?

Egentligen?? Vad får dig o tro att saker och ting kommer att vara annorlunda? Vad får dig att tro att den här gången så kanske det går? Att den här killen inte är som alla andra....att du kan våga släppa in honom och våga låta dig själv att känna...

Det slutar som det alltid gör men den här gången så har jag bara inte en att sörja utan två. Jag har hamnat i samma situation som jag var i för ett  halv år sen....med exakt samma ord. Fast den här gången så var smärtan större och effekten starkare.

Nu är jag mer sluten än jag någonsin var och jag vägrar att nånsin öppna mig igen. Hur kunde jag vara så dum att jag verkligen trodde att jag den här gången kunde  hoppas?


This you didn't know!

Det här visste ni inte om mig:

* Jag fortsätter alltid äta långt efter att jag är mätt

* Jag pratar i sömnen

* Att jag pruttar i bilen vet alla men jag gör även det i sömnen

* Jag är sjukt rädd för spöken

* Jag har världens största haj fobi

* Jag har haft ett växande genomskinligt hårstrå på min kind utan att veta om det

* Jag är en Super Nintendo torsk

* Jag har mer känslor för McGills än jag vill erkänna

Och det var nog det jag ville säga egentligen men var tvungen att odramatisera och oromantisera det hela...nu vet ni era nyfikna jäävlar!!!


I wonder if he misses me..

Min kompis träffade på Vakten i fredags. För er som inte vet så är Vakten en kille som jag vart upp över öronen förälskad i men som valde en annan tjej istället. Vi pratar inte med varandra, vi hälsar inte ens... eller HAN hälsar inte på mig. Han hälsar på mina kompisar men när det kommer till moi så tittar han ner i golvet....why....I don't know!

Anyhoooos så hade han frågat efter mig i fredags. Han hade frågat vart jag var och vad jag sysslade med nuförtiden. Samtalet avrundades med att hon skulle hälsa till mig. 

Hmmm konstigt är det första jag tänker då!

Varför ska hon hälsa till mig när HAN inte gör det??! Jag tycker inte om att han frågar saker om mig när jag inte är där men samtidigt så måste jag erkänna att jag blir lite glad ändå. Eller mitt ego blir glad att han inte har glömt mig helt och hållet. Att han iallafall undrar lite om mig...

Undrar om han är lycklig med henne? Undrar om han saknar mig...lite grann kanske? Eller undrar om han undrar hur det hade vart om han valt mig istället för henne?



Kan jag släppa in dig?

Förutom sperma i ögat incidenten så måste jag erkänna att jag och herr McGills har faktiskt haft skit kul. Jag tycker om honom, jag börjar tycka om honom mer och mer. Han är obeskrivligt söt och varm. Han behandlar mig med respekt. Han får mig att skratta non stopp. Jag får honom att skratta non stopp. Han tar med mig upp till hans stuga och behandlar mig som en drottning.

Han frågar mycket om mig, min familj....hur allt funkar. Han vill veta mer. Han har berättat för sina föräldrar om mig och enligt honom så tycker dom att jag verkar vara en toppen tjej. Han håller om mig hela nätterna lång när vi sover ihop...och han är helt omedveten om det. Vi skrattar åt exakt samma saker och har likadan sjuk humor. Han märker när jag har klippt mig eller köpt något nytt.

Kanske dags att sluta kalla honom för min KK...

...jag är en mes jag vet...men jag törs inte. Jag tror fan inte jag skulle klara av att få hjärtat krossat igen....har juh ännu inte läkt helt och hållet än från sist.



 


Skitstövel!!

Nu i helgen när jag var ut på krogen med mina tjejkompisar så träffade vi på Vakten, the man jag var hopplöst kär i. Han hälsar på mina tjejkompisar men inte på mig. Han säger hej till mina tjejkompisar som JAG presentera honom för men inte på mig. Om det är någon han ska hälsa på så är det väl mig....som han har varit involverad med? Nej han tittade bara ner i golvet varje gång vi fick ögonkontakt eller gick förbi varann.

Om det är någon som väljer att inte hälsa på den andra så är det väl ändå JAG!!! Det var han som lämnade mig och krossade mitt hjärta...det är väl jag som ska vara den som ska vara arg!!!

Nu är det iallafall jag som är förbannad!!




Ex issues...

Inatt fick jag ett mess av mitt ex:

Hej vill du sova över hos mig i veckan?

Vi har ett väldogt speciellt ex förhållande. Inte så att vi ligger eller så men ibland så hörs vi...oftast för att bråka. Men jag tror verkligen inte att det vore världens bästa idé att sova med varandra. Så jag behöver svara honom att jag inte kan och att det kanske är dags att vi släpper varann (han  släpper mig) men vet inte riktigt hur jag ska formulera mig.

Och då är det juh så himla bra att jag har ER!!! Så ni får hjälpa mig stackars lilla tallica idag!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0